Hippokratisk medicin

Hippokratisk medicin

Hippokrates (grekiska Ιπποκράτης Hippokrátēs), (cirka 460 f.Kr.-370 f.Kr.), kallas ”läkekonstens fader”. Hans idéer om helhetssyn ligger till grund för den hippokratiska medicinska skolan och banade väg för läkaryrket som betonade hela människan.
Detta synsätt innebär en stor skillnad gentemot den atomatiserade biologiska reduktionism som sedan följde och kom att ligga till grund för västerländsk skolmedicin, överdrivet bruk av kemiskt producerade läkemedel och hårda metoder som skadar kroppen.

Hippokratisk medicin har en ödmjuk inställning till den sjuke människan och tar stor hänsyn till att stärka människans inre läkande förmåga. Den terapeutiska inriktningen där det ingick lätt massage avsåg att medverka till ”naturens läkande kraft” (vis medicatrix naturae på latin).

Hippokrates och Galenos var två stora namn under antiken och deras humoralpatologi fick stort inflytande ända till Rudolf Virchow presenterar läran om cellen som kroppens byggstenar år 1858. Den västerländska medicinen är starkt influerad av antikens medicin och Hippokrates ed i en modifierad form svärs fortfarande av läkare vid utexamination.

Se vidare:
Skolmedicin
Komplementär medicin

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s